Miljarder till militären: Kommer upprustning verkligen att leda till en lösning på krisen?

Miljarder till militären: Kommer upprustning verkligen att leda till en lösning på krisen?

Med tanke på de geopolitiska spänningarna och den pågående diskussionen om säkerhet i Europa planerar den federala regeringen massiva investeringar i Bundeswehr. Dessa åtgärder syftar till att leda den tyska ekonomin ur lågkonjunktur och samtidigt stärka den politiska legitimiteten. För att uppnå dessa mål bör utgifterna för säkerhet och försvar ökas till upp till 5 % av bruttonationalprodukten. Den nuvarande utvecklingen visar att militär uppbyggnad också eftersträvas av många andra europeiska stater, särskilt sedan den ryska attacken mot Ukraina 2022. [freitag.de] rapporterar att dessa investeringar är avsedda att skapa nya jobb och stimulera ekonomisk tillväxt.

En studie av Tom Krebs och Patrick Kaczmarczyk från University of Mannheim uttrycker dock tvivel om effektiviteten av dessa åtgärder. Den så kallade finanspolitiska multiplikatorn för försvarsinvesteringar är bara maximalt 0,5, troligen ännu lägre. Det innebär att befolkningen i stort knappast gynnas av investeringar i försvarssektorn, medan försvarsindustrin skulle kunna dra nytta av nya beställningar. Dessutom skulle investeringar i utbildning, infrastruktur och barnomsorg kunna generera mycket mer mervärde, enligt studien. Detta gör det tydligt att varje euro som går till försvarsinvesteringar saknas i sociala områden och infrastrukturprojekt.

Tillväxteffekter och deras gränser

Kielrapporten, skriven av Ethan Ilzetzki, professor vid London School of Economics, belyser de politiska konsekvenserna av dessa försvarsutgifter. Han understryker att ökade försvarsutgifter inte nödvändigtvis leder till en nedgång i den privata konsumtionen, utan att regeringarnas framgång med att upprätthålla privat ekonomisk aktivitet beror på olika faktorer. Stigande militärutgifter finansierade av högre skatter kan dock påverka BNP-tillväxten negativt, vilket ökar debatten om finansiering och prioriteringar. [ifw-kiel.de] framhåller att det kan vara avgörande för regeringar att ta på sig mer skulder för att finansiera tillfälliga ytterligare utgifter.

En annan viktig aspekt är den tekniska spridning som kan uppstå från inhemsk vapenproduktion. Omkring 80 procent av de nuvarande militärutgifterna kommer från företag utanför EU, vilket skapar incitament att stärka den inhemska industrin. Moritz Schularick, VD för IfW Kiel, betonar att utvecklingen av ny försvarsteknik i Europa kan få långsiktiga ekonomiska effekter som går utöver kortsiktiga skattemässiga fördelar.

Långsiktiga perspektiv och rekommendationer

Den nuvarande situationen kräver en omställning av den europeiska forsknings- och utvecklingspolitiken. Rapporten visar att USA avsätter cirka 16 procent av sina militära utgifter till forskning och utveckling, medan EU bara investerar 4,5 procent. Att öka försvarsutgifterna från 2 procent till 3,5 procent av BNP skulle kosta cirka 300 miljarder euro per år, men skulle kunna generera liknande privat ekonomisk aktivitet. Den rekommenderar också att alla europeiska regeringar bör organisera och gemensamt finansiera sina militära utgifter på EU-nivå för att främja konkurrens och expertis.

Sammanfattningsvis är det tydligt att den federala regeringens tillvägagångssätt för att öka försvarsinvesteringarna är ett tveeggat svärd. Å ena sidan skulle detta kunna skapa jobb och stödja ekonomisk tillväxt på kort sikt, men å andra sidan varnar forskningen för de negativa sociala och ekonomiska konsekvenserna av denna politik.