Enrico Lettas rapport om den inre marknadens framtid: megalomani eller korrekt analys?

Enrico Lettas rapport om den inre marknadens framtid: megalomani eller korrekt analys?

I sin rapport om den inre marknadens framtid presenterar Enrico Letta en viss parallell till Jacques Delors, vars rapport på 1980-talet banade väg för fullbordandet av den inre marknaden 1992. Men jämförelsen tyder på en viss arrogans. Lettas analys är i grunden korrekt. Världen har förändrats mycket sedan dess, liksom EU som har vuxit rejält. Den inre marknaden är dock långt ifrån komplett. i synnerhet saknas fortfarande en europeisk kapitalmarknad helt. Lettas konkreta förslag till kapitalmarknadsfacket träffar därför målet, men möts av kontroversiella åsikter. Detta skulle inte vara annorlunda för andra frågor, såsom den indirekta efterfrågan på delade skulder.

Letta kan ha rätt på vissa punkter, medan några av hans krav på ny EU-finansiering är kontroversiella. Letta kan dock inte ses som en andra Delors, då dagens EU-ledning inte får samma stöd som Delors fick av Kohl och Mitterrand. Men detta behöver inte nödvändigtvis ses negativt. Det visar bara att Letta trots innovativa tillvägagångssätt inte åtnjuter samma politiska uppbackning som sin historiska förebild. Lettas förslag för vidareutveckling av den inre marknaden och Kapitalmarknadsunionen är utan tvekan viktiga, men de representerar bara en del av de komplexa utmaningar som EU står inför. Letta har därför inlett en viktig diskussion som kommer att leda till ytterligare debatter om Europeiska unionens framtid och dess ekonomiska integration.