Kinas ekonomiska politik under press: kritiker varnar för kollaps!

Kinas ekonomiska politik under press: kritiker varnar för kollaps!

Kinas ekonomiska politik möter ökande kritik från både internationella och inhemska led. En inflytelserik partitidning ifrågasatte nyligen landets ekonomiska strategier och väckte uppståndelse. Kritiken fokuserar på överkapacitet och ruinerande priskrig i nyckelbranscher. Dessa inkluderar i synnerhet sektorerna för solceller, litiumbatterier och elfordon.

De aggressiva priskrigen tvingar företag att kompromissa med kvaliteten. Detta hämmar innovation och investeringar i forskning och utveckling. Sådana åtgärder leder till massivt slöseri med sociala resurser och hot om skuldsättning, vilket i slutändan kan äventyra den långsiktiga tillväxten. Förutom ekonomer uttryckte även medlemmar av den kommunistiska ledningen kritik mot denna utveckling.

Kritik mot reglering

Lokala myndigheter är också i skottlinjen. De får kritik för att reglera antingen för lite eller för mycket. Regleringar kan inte hålla jämna steg med den ekonomiska utvecklingen. Ofullständiga försiktighetsåtgärder för företagskonkurser förhindrar att överutbudet effektivt begränsas. Vissa lokala myndigheter skapar konstgjorda ekonomiska tillflyktsorter genom förmånliga skatter och subventioner.

En annan punkt är exportberoendet som förstärks av en svag inhemsk efterfrågan. Många kinesiska medborgare sparar på grund av ett svagt socialt skyddsnät. Denna ekonomiska situation påminner starkt om de utmaningar Japan upplevde under 1990-talet, som i slutändan ledde till betydande skuld- och deflationsrisker.

Internationella spänningar

Kinas aggressiva handelspolitik har nu slagit vågor internationellt, särskilt i relationerna till USA och EU. EU:s utrikeschef Kaja Kallas varnar för de långsiktiga effekterna av denna politik på europeisk säkerhet och jobb. Den pågående kritiken skulle kunna tyda på en nödvändig omläggning av den ekonomiska politiken för att säkerställa hållbar tillväxt.

På den globala scenen har USA under president Trump infört en aggressiv handelspolitik med de så kallade Liberation Day-tullarna. Dessa tullar är inte bara riktade mot Kina, utan har en inverkan över hela världen. U-länder drabbas särskilt av detta, samtidigt som USAID håller på att avvecklas. Kina för sin del intensifierar sin ekonomiska närvaro i den globala södern. Kina försöker få inflytande genom tullfritt marknadstillträde, infrastrukturprojekt och investeringar i grön teknik.

Kinas 14:e femårsplan understryker vikten av att modernisera traditionella industrier som textil och verkstad. För att stärka sin egen ekonomiska motståndskraft följer Kina en strategi för självförsörjning och kontroll över globala värdekedjor. Dessa åtgärder leder dock också till ett strukturellt överutbud i många sektorer, vilket ytterligare ökar prispressen på utvecklingsländerna och blockerar deras industriella utveckling.

Som svar på dessa påtryckningar använder länder som Indien, Brasilien, Argentina och Sydafrika handelsmotåtgärder för att skydda sina inhemska producenter. Dessa stater kopplar i allt högre grad kinesiska investeringar till förhållanden som tekniköverföring och lokalt värdeskapande. Mitt i dessa spänningar öppnar sig nya politiska möjligheter för länderna i det globala södern att agera som oberoende aktörer.

EU står inför utmaningen att positionera sig som ett trovärdigt alternativ till Kina och utveckla strategiska partnerskap med den globala södern. Det skulle kunna få inflytande genom riktat stöd för att bygga industriell kapacitet och reglerande infrastruktur. Samtidigt måste rättvisa handelsmetoder och övervakningsinstrument utvecklas i partnerländerna för att möta nuvarande globala utmaningar.

En annan aspekt är det noggranna genomförandet av befintliga instrument, såsom mekanismen för kolgränsjustering, för att undvika oavsiktliga handelshinder. Utvecklingsländerna måste också omdefiniera sin position mellan stormaktsblocken när nya handlingsutrymmen öppnar sig.

Sammantaget befinner sig Kinas ekonomiska politik vid en avgörande vändpunkt där djupgående reformer kan bli nödvändiga för att hantera både inhemska utmaningar och internationella spänningar.