Fem år efter OXI: Lärdomar från Greklands åtstramningskamp

Fem år efter OXI: Lärdomar från Greklands åtstramningskamp

Den 5 juli 2015 röstade över 60 % av den grekiska befolkningen i en folkomröstning mot EU:s och euroområdets åtstramningspolitik. Denna händelse var inte bara ett val, utan ett tydligt uttryck för önskan om självbestämmande och en ny ekonomisk politik. Greklands politiska landskap sedan 2011 har präglats av stora mobiliseringar och framväxten av vänsterpartier som har höjt vapen mot den ekonomiska krisens bördor.

Den ekonomiska krisen som började 2008 utlöstes av att en fastighetsbubbla sprack i USA och resulterade i massiva fallissemang. Grekland drabbades särskilt hårt eftersom den konservativa regeringen presenterade manipulerade budgetsiffror 2009. För att undvika insolvens ansökte Grekland 2010 om biståndslån från IMF och EU, även om dessa var bundna till strikta åtstramningskrav. Trojkan, bestående av IMF, ECB och EU-kommissionen, granskade noggrant genomförandet av dessa krav.

Vägen till att rösta

Samtidigt kollapsade den grekiska ekonomin med mer än 25 %. Över 50 % av ungdomarna var arbetslösa och en tredjedel av befolkningen levde under fattigdomsgränsen. Detta ledde till massiva protester och uppkomsten av sociala rörelser inspirerade av liknande rörelser i Spanien. 2015 växte SYRIZA, ett litet vänsterparti, fram som den starkaste politiska kraften med 36 % av rösterna och bildade en koalition med antiåtstramningspartiet ANEL.

A referendum was announced under Prime Minister Alexis Tsipras to check approval of the eurozone's austerity policies. Den 5 juli 2015 röstade 61 % av väljarna ”Nej” (OXI) till åtstramningsåtgärderna. Men detta tydliga mandat för att bryta åtstramningarna satte tvivel på Tsipras beslutsamhet bara tre dagar senare när han ansökte om nya biståndslån. Den 13 juli 2015 undertecknade den grekiska regeringen ett nytt memorandum som innehåller ännu hårdare åtgärder.

Konsekvenserna och reflektionerna

Den politiska ledningen fick skulden för denna kapitulation, och inte den mobiliserade befolkningen. Trots de höga förväntningarna som ställdes på SYRIZA kunde partiet inte åstadkomma de utlovade förändringarna. Tsipras sa att han inte ångrade att han kallade folkomröstningen eftersom den var viktig för det grekiska folkets värdighet och känsla. Han beskrev denna period som historisk och erkände euroområdets rädsla för att riskera en dominoeffekt som kan inspirera andra skuldsatta länder. Den nye finansministern, Euclid Tsakalotos, undertecknade trojkans tuffa åtstramningsåtgärder, som innefattade pensionssänkningar, skattehöjningar och privatiseringar, två veckor efter tillträdet.

Idag beskrivs Grekland som en modell för ekonomisk framgång, men med tredje lägsta lönerna i EU och en BNP som inte nått 2008 års nivåer 17 år efter krisen väcker de grekiska erfarenheterna väsentliga frågor om EU:s roll och möjligheterna med vänsterregeringsprojekt. Brexit 2016 avslöjade också ett politiskt skifte i Europa, med högerkrafter som fick inflytande, medan vänstern fortsätter att kämpa för att utveckla solidaritet och effektiva strategier.

För mer information besök Jacobin och Politico.