Dödviktseffekt i finanspolitiken: Så slösas miljoner

Dödviktseffekt i finanspolitiken: Så slösas miljoner

Enligt en rapport från www.nzz.ch kritiseras ofta statliga förmåner som subventioner för att de leder till dödviktseffekter. Det innebär att en del av förmånerna ”tas bort” av privatpersoner utan att komma närmare det faktiska målet. Detta illustrerades med hjälp av tre exempel: turismpolitik, energiomställningen och pensionsförsörjning. Federal Audit Office uppskattar dödviktseffekterna till 40 procent inom turism och 50 procent inom energipolitik.

Påverkan på marknaden och finanssektorn är betydande. Slöseri med skatteresurser genom dödviktseffekter leder till ineffektiva åtgärder och har en negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten. Marknaden snedvrids av tilldelningen av subventioner, eftersom projekt skulle genomföras även utan finansiering. Detta leder till att konkurrenskraften försämras och effektiviteten sjunker.

Det är viktigt att politiker vidtar åtgärder för att minska dödviktseffekter och främja riktat stöd. På lång sikt bör problemet angripas i grunden genom att ta itu med riskerna för fattigdom i arbetslivet. I energiomställningen skulle en CO2-incitamentsskatt med en omfördelning per capita till befolkningen kunna vara effektiv, men är politiskt svår att genomföra.

Sammantaget undergräver dödviktseffekter Schweiz framgångsrika modell eftersom de främjar klientelism och utgör ett hinder för en effektiv ekonomisk politik. Det är viktigt att vidta transparenta åtgärder för att hålla särintressen i schack och stärka ekonomin överlag.